2012-02-23
21:18:19
Upp som en sol, ner som en pannkaka
Jag kan själv tycka att när jag läser min blogg att den framstår som att hela den här resan är smärtfri och att inget är jobbigt. Men idag är allt hur jävla pissigt som helst!
Dagen började bra, vägde mig och hade ett minus. Mätte mig och hade ett minus.
Åkte till jobbet och tiden gick fort som, fick massa bra gjort och allt rullade på. Sen satte det igång, inget stor grej men det fanns ingen konservöppnare till min tonfisk så jag fick äta ett paket nudlar till lunch. Bara en massa jävla kolhydrater, troligtvis dom som gör mig på kasst humör. Speciellt i den mängden på en gång.
Frid och fröjd, fram tills jag slutade.
Skulle stänga en grind, fick grinden över hälsenan. AJ! Skit samma, nu drar vi till gymmet.
Börjar springa, går görasketabra. Ska plocka fram programmet i telefonen, ingen mottagning. Det är nu det börjar.
Alla maskiner var upptagna och blablabla. Här dog min motivation och mitt tålamod och jag kunde lika gärna åkt hem. När mina planer inte blir som jag tänkt mig, då kan det fan kvitta. Men jag stannade kvar på, mest för M's skull. Hade jag varit där själv hade jag åkt hem. Men som sagt, jag stannade.
Rodde 2 km och sedan cyklade jag 8 km.
Inte fan blev humöret bättre för det.
Kom hem, blandade keso, kesella och chokladproteinpulver. FYFAN vad jävla vidrigt det blev!
Alltså, inget är bra just nu!
Just nu känns det som att jag aldrig kommer nå mina mål och mina drömmar, att jag fastnad i nån jävla gråzon och kommer inte ur den. Jag förstår alla tröstätare, faan vad jag vill äta glass nu! Men jag gör det inte, och det är väl alltid något. Men vill bara gråta, gråta, gråta. Och gömma mig och komma tillbaka om ett tag.
Tur vi ska åka på semester.
Mmm, så nu ligger jag sur, vresig och med gråten i halsen, i soffan och hoppas på att jag snart kan gå och lägga mig så det blir imorgon och en ny dag med mycket bättre förutsättningar.
Sorry för ett trist inlägg, men det är inte alltid en solskenshistoria att kämpa mot viktproblem.
Dagen började bra, vägde mig och hade ett minus. Mätte mig och hade ett minus.
Åkte till jobbet och tiden gick fort som, fick massa bra gjort och allt rullade på. Sen satte det igång, inget stor grej men det fanns ingen konservöppnare till min tonfisk så jag fick äta ett paket nudlar till lunch. Bara en massa jävla kolhydrater, troligtvis dom som gör mig på kasst humör. Speciellt i den mängden på en gång.
Frid och fröjd, fram tills jag slutade.
Skulle stänga en grind, fick grinden över hälsenan. AJ! Skit samma, nu drar vi till gymmet.
Taggad som tusan, tänkte köra styreprogrammet enligt FUSTRA. Var ju ett tag sen så det skulle bli kul.
Börjar springa, går görasketabra. Ska plocka fram programmet i telefonen, ingen mottagning. Det är nu det börjar.
Får alltså improvisera, improvisera på gymmet. INTE min melodi.
Alla maskiner var upptagna och blablabla. Här dog min motivation och mitt tålamod och jag kunde lika gärna åkt hem. När mina planer inte blir som jag tänkt mig, då kan det fan kvitta. Men jag stannade kvar på, mest för M's skull. Hade jag varit där själv hade jag åkt hem. Men som sagt, jag stannade.
Rodde 2 km och sedan cyklade jag 8 km.
Inte fan blev humöret bättre för det.
Kom hem, blandade keso, kesella och chokladproteinpulver. FYFAN vad jävla vidrigt det blev!
Alltså, inget är bra just nu!
Just nu känns det som att jag aldrig kommer nå mina mål och mina drömmar, att jag fastnad i nån jävla gråzon och kommer inte ur den. Jag förstår alla tröstätare, faan vad jag vill äta glass nu! Men jag gör det inte, och det är väl alltid något. Men vill bara gråta, gråta, gråta. Och gömma mig och komma tillbaka om ett tag.
Tur vi ska åka på semester.
Mmm, så nu ligger jag sur, vresig och med gråten i halsen, i soffan och hoppas på att jag snart kan gå och lägga mig så det blir imorgon och en ny dag med mycket bättre förutsättningar.
Sorry för ett trist inlägg, men det är inte alltid en solskenshistoria att kämpa mot viktproblem.
/Jen.
Kommentera inlägget här:
