Som sagt, jag utser Oktober till pissmånad, 2 år i rad.
Den 28:e oktober gick min farbror bort, hastigt men ändå väntat.
Jag har haft en jäkla tur som har haft en farbror som honom, alltid funnits där. I ur och skur.

Det som lever kvar nu är en massa massa minnen, som tack vare honom sitter hårt eftersom han har envisats med att upprepa dom så många gånger.
Som den gången han lyckades lura i mig att han aldrig varit på Liseberg, tills vi kom till dom där båtarna vid flumride. För där hade vi minsann varit tidigare. Eller att McDonald's inte fanns i Norge. Jag har lurat honom ibland med, t ex om att vi ALLTID stannade och köpte glass i Björetorp, så det var vi tvunga att göra. Fast i själva verket så hade vi väl egentligen bara stannat någon gång av alla dom gånger vi åkt förbi, mamma och pappa och jag. 
Men det tackar jag honom för nu, för det är dessa minnen som jag kommer leva vidare med och kunna berätta för mina barn.

Nu väntar en jobbig tid... Först och främst, begravningen.
Sen ska vi fira pappas födelsedag, en tvillingfödelsedag som nu bara ska firas för en.
Jul, utan den där förbannade tejpen som P köpte för hundra årsedan som aldrig tog slut, men som nu betyder så mycket. Vi kommer inte heller behöva lyssna på pappas och P's eviga bråkande om trafikregler och lagar.. Sånt som bara dom två kunde komma ihop sig om, som vi andra avskydde att lyssna på. Men det kommer nog att bli väldigt tomt utan diskussionerna.

Man får ta en dag i taget, och försöka smälta allt. Dagarna går lite upp och sen lite ner.
Men vi ses om ett tag, vila i frid!