Marcus Hagberg, du var en underbart rolig kille. Snäll och trevlig och man hade alltid roligt med dej. Jag minns första gången jag träffade dig, det var på Tonic och du och din kompis raggade upp mig och min kompis på det roligaste sättet jag varit med om. HAHA, snacka om 5 i 2 ragg :) Vi fyra gick och tjötade och så helt plötsligt ska vi springa över Kungsgatan och hoppa över staket, då fastnar jag självklart med kjol och leggings och pajar allting. Men du var min räddare i nöden och lyfte loss mig. Haha. Vilken syn det måste ha varit då det fanns ett övergångsställe typ 5 meter längre bort.
Sen träffades vi inte på ett jäkla tag, men när vi väl sågs igen så var det som om vi träffats varje dag. Vi hade riktigt roligt och satt och tjöta om det ena och det andra. Sen träffades vi lite då och då, hade lika roligt varje gång, förutom den gången jag blev så jävla arg och besviken på dig, men som tur var så hann jag träffa dig igen och förlåta dig. Du var väldigt noga med att be om ursäkt och du gjorde det måååånga gånger den kvällen. Jämt hade du ett leende på läpparna. Det kommer bli väldigt tomt utan dig nu, kommer sakna ditt skratt och ditt leende och ditt glada humör. Du var verkligen speciell. Vila i frid vännen!

---

Känner att jag måste få in lite glädje också i det här tragiska inlägget, så jag skiver lite om dykhelgen i Lysekil som var nu.
Har varit på Advancekurs med Linus, Magnus, Anders och Loke, instruktören Andreas och divemastrarna Carro och Simon. Helt underbar helg med solsken och vindstilla. Kursen var också helt underbar, haft så jäkla skoj och lärt mig att navigation inte är min grej så jag behöver ÖVA ÖVA ÖVA på det, har också upplevt ett nattdyk och det var det coolaste jag någonsin varit med om. Det var jag mot världen, jag bestämmer vad jag vill titta på och man koncentrerar sig mer på den ljuspunkten så man ser så mycket mer än på dagen. Har sett mareld för första gången i mitt liv, och det mina vänner, det var ascoolt. =) Sen fanns det maneter, kan dom hetat kammaneter kanske??, hur som helst, som blev lila och glittriga typ när man lyste på dom. Coola.
Har även insett att jag borde räkna matte på 27 meters djup, där klarade jag uppgiften men inte på land. :P Men att vara nere på 27 meter var inte jätte tråkigt om man säger så, det var riktigt coolt och kändes väldigt speciellt. Hmm, svårt att förklara men det var ett oerhört lugn som kom över mig och allt blev underbart.

Jag är kär i dykning, och efter det beskedet man fick igår om Marcus så vill jag bara ner i vattnet nu för där glömmer man bort allt hemskt och lever bara i nuet. Finns inte tid till jobbiga tankar. Men, får vara glad att jag hade en sån toppen helg, går ju att väga upp alla hemska tankarna med dom goda. Men fan vad ont det gör. :(